Sådan är satiren

När serietidskriften Galago 2004 gav ut ett temanummer med serier om den borgerliga alliansen, blev jag uppringd av en journalist från Expressen som med indignerad röst frågade om jag tyckte det var "OK att använda
 överdrifter i satir?!" I min och Liv Strömquists serie Dystopi Bourgeois framställde vi livet i den borgerliga alliansens Sverige som helvetet på jorden. I den borgerliga pressen, exempelvis Dagens Nyheter och Expressen, var man mycket upprörd över osakligheter i innehållet. Kan man tänka sig något tråkigare, någon större förlust för yttrandefrihet och kultur, än en "saklig" satir?
 
 Tvärtom är de viktigaste ingredienserna i bra satir: överdrifter, tvetydigheter, det oväntade och det mångbottnade. I Narkotisk Nation ligger satiren på flera plan. I första hand ironiserar den över svensk narkotikainformation, som med förment saklig information i själva verket driver en sträng agenda. Den är också en pastisch på vinklade och sensationslystna amerikanska dokumentärer och samhällsprogram. Som en kontrast till de två "programledarnas" bombastiska uttalanden, figurerar två små råttor som vänder och vrider på uttalandena, med naiva, motstridig eller alltför bokstavliga tolkningar. På så vis landar serien aldrig i något tydligt budskap, utan läsaren blir tvungen att tänka själv.
 

 Läser man en satirisk serie som en faktatext så blir resultatet givetvis katastrofalt. Påståendena i serien om hur stor del av Bolivias ekonomi som är relaterad till kokainhandel kan diskuteras, liksom Evo Morales kopplingar till kokainhandeln och i vilken mån bekämpningen av kokainproduktionen är framgångsrik just nu. Det är just en sådan diskussion som är syftet med den extremt tillspetsade tonen i serien.

I kölvattnet av den diskussionen har man mer eller mindre avsiktligt läst in  påståenden som man uppfattar som felaktiga. Storleken på Bolivias befolkning är lika stor som Sveriges, men inte ytan. Det står klart och tydligt att koka-bladet inte är farligt i sig. Det står inte att alla Bolivianska barn sniffar lim och det står inte att den Bolivianska staten exporterar kokain.

Satirens uppgift är att förbrylla och förarga, att förvränga och överdriva, den riktar sin udd mot det enkelspåriga, det humorlösa och allas vår dumhet. Men ännu vassare blir den ofrivilliga komik som uppstår när någon inte kan skilja på humor och allvar.

 

Fabian Göranson

 

Läs ALMAeuropas svar på kritiken mot seriealbumet TILT

Läs Mats Thorners kritik i tidningen ETC

Läs Jessica Nilssons, Latinamerikagrupperna, kritik i tidningen ETC

 

För mer information kontakta Eduardo Grutzky tel. 070 555 19 93
eduardo@almaeuropa.org